1 § En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa.
Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för
1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning,
2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap.
2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,
3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. Förordning (2010:1682).
2 § Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.
3 § Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta
-- ersättning vid dödsfall och invaliditet,
-- ersättning för förlorat personligt resgods,
-- ersättning för kostnader vid reseavbrott,
-- överfallsskydd och
-- rättsskydd.
Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.
4 § Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§
förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning.
Förordning (1995:1302).
5 § Kammarkollegiets beslut i ärenden om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.
1995:1302
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Den myndighet som med stöd av 4 § i dess äldre lydelse har tecknat försäkring hos ett enskilt försäkringsbolag skall säga upp denna till närmaste förfallodag.